ni behöver inte läsa

sitter hemma i min sjukt sköna kickoverall, (den från bikbok, och ja,
jag fick tag på en, tillochmed den rosa jag ville ha!)
och känner mig jävligt.. jag vene. värdelös på något sätt.
jag lyckas aldrig med något. inte ens till att vara en vän.
inte skolan, inte vara duktig på ett ända sett.
och jag vet, det är skit enkelt att plugga om man verkligen vill,
jag vill verkligen, jag vill absolut,
men jag orkar inte. jag kan om jag vill, det vet jag,
men inte ens med beröm orkar jag sätta mig ner med ett par
jävla böcker och börja plugga.
jag lovar, i nian, jag ska verkligen.
jag ska sätta mig ner och göra dom här sista 6 proven(på en vecka..)
och jag ska lyckas. jag har lovat mig själv.
men jag har bara med mig svenska böcker och biologi,
engelskan, so:n, fysik, och två ämnen till som jag inte minns
tyvär.. jag orkar inte tänka efter för den delen.
förlåt till mina lärare, som verkligen vill att jag ska lyckas
och jag lovar dom varenda gång och skärpa mig men jag bara sätter mig
ner och lyssnar på musik, förlåt för att jag kan få mina
jävla ryck och säga åt er att jag verkligen inte bryr mig om
er, och ni faktiskt inte bryr mig om mig, förlåt.
jag skulle kunna göra vad som helst för att ni inte
skulle tappa orken att bry er om mig,
och då menar jag inte bara lärarna, mamma
och mina kompisar har ju tappat orken att tro på mig
så då känner jag ingen alls ork till att försöka
jag behöver bara er att tro på mig, att jag fixar det här
och inte ba ''men du kan ju skolka den här lektionen för du
kommer ju aldrig fixa att komma in på naturvetenskapslinjen
och bli läkare''

aa, lite onödigt inlägg från en sjuk stephanie som har förlorat
allt hopp för allting, kärlek, vänskap och skolan.
förlåt ännu en gång. jag älskar er.